Idag var det träff för omföderskegruppen på mvc och det var trevligt att träffa några andra som bor i närheten som också ska ha barn nu i sommar. Vi berättade om oss själva och sen även om våran förra förlossning hur den var det negativa och positiva. Det blir en till träff nästa vecka och då blir det om svartsjukan som kan komma för det storasyster eller brodern.

Skruttan är iväg med fsk idag till en bondgård och hon har med sig lite mellis och en peng att köpa glass med. Hon såg verkligen fram emot detta i morse så det ska bli skoj att få höra sedan hur hon har haft det.

Igår hade jag besök av två kompisar och deras bebisar. Det var mysigt att de kom över och höll mig sällskap. De hade med sig lunch och det var mycket gott.

Gravid v 35

Nu börjar det närma sig en liten bebis. Det känns så skönt att veckorna går och dagen D kommer med stormsteg. Men visst hade det varit trevligare om jag hade mått bra. Fogarna blir inte bättre de bara gör ont ont och jag vet inte ibland hur jag ska gå. Men det är skönt att få vara hemma och ta det lugnt nu och bara tänka på mig och min familj.
Väntar på papper från läkaren idag och hoppas att det kommer med posten så jag får iväg det till försäkringskassan snart. Det är iaf skönt att de har godkänt 50% sjukskrivning så jag kan få det fram till bf.
Lite bilder på magen har det tagits det senaste har fått lite smått panik att vi inte har fotograferat magen lika mycket denna ggn så nu har vi lite kort iaf.

Magen v 35

Skruttan var med farmor och farfar till Liseberg i lördags. Där blev hon en kanin och var så stolt när hon kom hem för att visa mig. Hon stog framför spegeln länge och tittade på sig själv. Hon älskar verkligen att titta på sig själv vilket är bra, det lär ju komma en dag då hon inte alls gillar sin spegelbild tyvärr är det ju så nästan alltid när man blir större.

Foglossning

Har haft denna foglossning i över 10 veckor nu och det gör för jävligt ont. Kan någon förklara varför jag av alla människor ska drabbas av värsta illamåendet och sen hemsk foglossning under graviditeten??
Jag tycker livet känns så himla orättvist nu att jag inte mår så bra psykiskt. Var hos psykologen i måndags och då mådde jag hyfsat men det är svårt att släppa den fasad man bygger upp för att klara vardagen. Inte hade jag klarat av att jobba, ta hand om min dotter, ta hand om hemmet m.m. om jag skulle gråta hela tiden över min smärta. Man är tvungen att vara stark och försöka kämpa på tills det inte går längre. Igår gick det inte längre det bara smällde till och jag brast ut i gråt. Jag förstod att nu kommer jag inte klara av att leva med denna smärtan längre. Vad göra?
Jag kunde inte lägga mig själv i sängen det gick inte att få upp mina ben. Det kändes hemskt och efter ett antal försök så satte jag mig upp och då blixtrade det till och det kändes som hela underlivet skulle gå i 2 bitar. Jag tror att jag skrek i 1 min av smärta och vart helt röd i ansiktet trodde att nu var det kört med att gå för resten av livet.
Ringde jobbet och grät för fullt, hur knäpp får man vara att man gråter när man ringer jobbet. Men jag tror att det känns så här när man får ge upp helt enkelt och förstå att jag inte klarar av att jobba längre. Jag behöver vila mig hemma nu tills den lilla bebisen kommer.
Fick kryckor av sjukgymnasten igår och det var skönt att gå med dem. Trodde inte att de skulle avlasta så bra som de gjorde.
Har ringt bm idag och pratat in ett meddelande på hennes telefonsvarare. Jag berättade att jag nu kommit fram till att en 100% sjukskrivning är det som blir nu. Min läkare ville det när jag var där sist men eftersom försäkringskassan är så seg med att godkänna 50% sjukskrivning så ville jag vänta med att bli helt sjukskriven. Men nu orkar jag inte vänta mer det finns en gräns hur långt man orkar leva med smärtan. Även om jag är hemma har jag ont men jag kan ligga och vila när jag vill och gå i min takt utan stress.
Sen har jag börjat bli väldigt yr igen och höll på att svimma i tisdags på jobbet och jag känner av yrseln lite då och då. Detta är inte alls skoj för det påverkar än när man står och pratar med folk för då känner man sig svimfärdig rätt vad det är eller att stå i en kö är nästan omöjligt för då snurrar det för fullt.
Nä nu får jag lägga mig och vila igen innan det är dags att hämta på dagis.

I väntans tider

Har nu gått in i v 34 och det återstår inte allt för många veckor innan en liten bebis tittar ut. Känns lite konstigt att vi ska få en till familjemedlem snart har inte riktigt fattat det än. Jag är mest orolig för om Skruttan blir allt för avundsjuk och blir trotsig till tusen. Men vi kan inte göra mycket mer nu med förberedandet inför den lille bebisen. Jag hoppas bara att allt kommer att flyta på.

Lite nya bilder ska läggas in idag också det är ju ett tag sedan jag skrev.



Magbilder är från början av april och bilden på skruttan är från idag när hon badar i sin nya pool.

Nu går livet vidare

Igår träffade jag och Sibylla läkaren där vi fick beskedet att magnetröntgen såg bra ut. Jippi!! Nästa MR om 6 mån. Vilken lättnad att få andas igen. Det är alltid lika jobbigt att vänta på svar.
Sibylla fick leka i lekterapin en timme efter läkarbesöket sen vart det mellis och hemgång.
Skönt att vi nu bara kan fokusera på att få en till liten krabat här i familjen. Vi längtar så allihopa efter den lilla bebisen men den får stanna i magen ett tag till jag är bara i v.25. Men den får gärna titta ut när det ska eller någon dag innan vill inte gå över tiden som jag gjorde med Sibylla.

MR 11/2

Nu är det en vecka till nästa MR. Detta kommer troligen bli den sista var 3:e månad MRn, det blir nu var 6:e månad.
Det är alltid en sådan oro inför MRn så jag blir helt slut. Nu när jag också är gravid så är det ännu värre eftersom jag nu är tröttare än vanligt och orkar knappt med något alls. Det känns som hela hemmet bara rasar ihop det är grejer överallt och tydligen är det bara jag som plockar upp för ingen annan ser det som ligger på golvet eller känner att mattan är full av skräp.

Just nu känns inget bra. Vill bara bli pigg igen och få mer energi.

Ett Nytt År!

Nu har jag orkat ändra lösenord så jag kunde logga in här idag igen. Men så har jag inte mått så bra på sistone. Jag har mått så illa och har inte kunnat äta eller dricka. Hela december mådde jag pyton och blev sjukskriven vilket gjorde att jag kunde vila upp mig. Nu är jag åter på jobbet och det är lite upp och ner men jag orkar mycket mer nu samt att jag kan äta och dricka.
Jag är helt enkelt gravid det är därför jag mått illa. Jag är nu i v 17 och jag har redan en stor mage så mamma byxorna sitter på. Har inte känt något spark jätte tydligt än men det kommer nog snart. Ska på ultraljud den 13/2 och det ser jag fram emot.

Skruttan är så glad över att få bli storasyster och kramar samt pussar magen varje dag. Hon pratar om hennes lillasyster eller lillebror att hon/han ska hjälpa henne sen och vara med och leka.
Det ska bli jätte mysigt att få en liten till och jag vet att Skruttan inte kommer att tycka det är toppen alltid men att hon kommer ha ett syskon att leka med.

Den 11/2 är det dags för MR igen. Har frågat om S kan få lugnande innan infarten sätts i handen och det skulle inte var omöjligt att få. Hon går på Zovirax nu eftersom det har var ett fall av vattkoppor på hennes dagisavd och de har tydligen satt en gräns på 2 år efter stamcellstransplantaion ska det vara försiktighetsåtgärd när det gäller vattkoppor. I maj får hon vaccin mot vattkoppor så jag hoppas att hon slipper bli drabbad nu.