Julen och nyårshelgen

Nu skriver jag om julen lite sent men men.
Vi har haft en bra jul förutom att vi krockade med bilen på väg upp till mina föräldrar så bilen är kvar på verkstaden i Stockholm. Jag fick ont i nacken och efter säkerhetsbältet, men min sambo och min lill skrutta klarade sig bra så det var skönt. Jag var in till akuten och röntgade mig men det såg bra ut. Lite jobbigt med bara en bil nu, när vi ska till jobb och hämta samt lämna på dagis. Men det löser sig säkert, får hoppas att vi får den snart bara.
Julen firade vi hemma hos mina föräldrar och det var en mysig jul med många människor. Min systers svärföräldrar samt svägerska med liten bebis Sion och man var med. Min syster och hennes sambo och deras barn Thea.Det var roligt att vara så många på julafton. Skruttan fick så många julklappar så hon tyckte att det var roligare att titta på bebisen efter ett tag. Skruttan tyckte det var jätte skoj att få leka med sin kusin Thea också, det är inte så ofta de träffas. De är båda två med på bilden när de är ute och leker.
Vi hade det lite jobbigt med nattningarna av Skruttan efter jul troligen pga att hon var uppe så sent på julafton. Men var en del skrik och gnäll innan hon somnade på kvällarna. Men hon sov länge på morgonen men sov gärna bredvid mig i min 90 säng så det var trångt men det gick ok.
Skruttan har annars mått bra. Hon har skolats in på dagis och hon verkar trivas bra. Äter gör hon bra vissa dagar och sämre vissa dagar.
Hon lär sig nya ord hela tiden, nu är det mycket " va ä det", "hä är jag" det är roligt att hon utvecklas och att man kan förstå henne bättre.

Gott Nytt År!

Ja nu är julen över och det som återstår är att fira det nya året. Jag önskar att det nya året bara för med sig gott och att vi alla tre kommer att få vara friska.
Ett litet kort på Luciatåget som snart åker ner i jullådan igen för att tas fram om ett år igen.
Gott Nytt År!!

Livet går vidare!

Jag tycker att dagarna går så fort och månaderna bara försvinner förbi hinner inte riktigt stanna upp och känna efter. Livet går vidare med stora steg det känns som en evighet sedan vi låg på sjukhuset.
Vi har börjat inskola Skruttan på dagis och det har inte gått så bra som jag hade trott. Personalen har inte riktigt försökt att få kontakt med Skruttan och hon känner sig inte alls trygg. Det är inte alls skoj att det ska behöva vara så här, våran tjej behöver verkligen en personal som tar hand om henne och visar henne den nya världen på dagis. De visar inget intresse alls, så himla konstigt. Eller hur? Är det för att hon har varit sjuk och att de inte vet hur de ska behandla henne eller är de så här ointresserade av barn???? I sådant fall vill jag inte ha min dotter där.

Dags att väcka lilla prinsessan från skönhetssömnen och sen blir det besök av kompisen Nathalie.

Fullt upp!

Jag har jobbat heltid i två veckor och har varit hemifrån för mycket det är jobbigt att inte träffa sin dotter lika mycket sen när man väl är ledig då ska man städa, diska, tvätta m.m.
Skruttan mår bra men hon är inte hungrig som innan och är mycket pigg vill inte sova på kvällarna även om vi har dragit ner på hennes sömn på dagen. Idag var hon väldigt röd i rumpan också så himla typiskt nu när jag har jobbat en hel dag, i helgen såg den jätte fin ut.
Imorgon ska vi troligen till dagis och prata om inskolningen får se hur det blir med det. Hon behöver verkligen den stimulansen att leka med andra barn och upptäcka nya saker som inte händer här hemma.
Nu ska jag faktiskt sätta mig och se på tv lite innan det är dags för sängen. Skriver mer en annan dag.
Har gått ner 3 kg så det är jag glad över men det återstår 12 kg så det är en lång resa kvar.

Skön helg med besök av mina föräldrar

Sambon har jobbat hela helgen som vanligt men jag har haft besök av mina föräldrar så det har varit skoj. Skruttan tycker det är så roligt att ha sina morföräldrar här och leker för fullt speciellt med morfar som vill leka med alla leksaker. Det är roligt att träffa dem men samtidigt blir jag lite besviken på min mor. Hon leker nästan inte något med Skruttan och sover länge på morgonen (visst hon går upp tidigt på morgonen varje dag) då jag hade önskat att få sova någon timma extra. Men det aldrig funnits den hjälpen så jag antar att den aldrig kommer heller.
Skruttan mår bra men är i trotsåldern nu så det bara visslar om det. Det är "NEJ" till allt och allt ska gå i hennes väg annars lägger man sig gärna på golvet och skriker. Det är underbart att se att hon orkar gå igenom denna fasen men det är lite jobbigt också. Jag vill inte vara för snäll men samtidigt inte för sträng. Det är svårt att veta hur man ska bete sig i alla situationer som uppstår. Sen får jag dåligt samvete för att jag är arg ibland eller att jag inte hela tiden spenderar tid med min kära dotter. Varför ska man lida av detta dåliga samvete hela tiden. Tror inte att hon lider av att jag ägnar mig åt andra saker än att leka med henne hela tiden. Men ändå känner jag mig stressad av att känna av detta dåliga samvete så jag har dragit ner min tid framför datorn för att umgås med Skruttan och göra hushållsgöromål istället. Det känns bättre nu när jag har börjat göra detta.

Ledsen!

Vet inte varför jag skulle börja titta igenom mina bilder på mobilen igår kväll men det gjorde jag. Hela våran sjukhustid for förbi mig och de hemska bilderna när Skruttan var jätte dålig kom upp. Jag vart helt kall och bara började att gråta det kändes så långt borta men ändå så nära. Jag började tänka om jag hade varit där tillräckligt för Skruttan när hon var så dålig, höll jag henne i handen och visade att jag var där. Jag har glömt kommer bara ihåg att hon bara låg och lät med sina igensvullna ögon. Jag kommer också ihåg att jag inte visste hur jag skulle göra för att få henne att må bättre. Jag mådde skit och hon hade ont i kroppen, så jag fick inte hålla i henne det som jag verkligen ville för att hon skulle känna att jag var där. Det var en jätte jobbig tid och jag fick aldrig riktigt tid att gråta och förstå vad som hände, man försökte att vara stark hela tiden framför Skruttan.
Känns bra att skriva av sig det är nog det jag behöver när jag mår så här. Hoppas att vi aldrig hamnar i samma situation igen.

En vanlig lördag

Skruttan och jag är hemma själva som vi brukar vara på lördagarna eftersom sambon jobbar de flesta helger.
Vi har varit ute på morgonen och lekt på lekplatsen. Hon älskar att vara där och leka i sandlådan samt gunga. Hon tycker det är roligt att klättra upp i lekställningen nu, det har hon inte tyckt om förrut men det märks att hon har fått tillbaka musklerna i kroppen för nu är det inga problem att ta sig upp. Rutschkanan är fortfarande lite läskig men hon åkte ner tillslut när jag höll i henne.

Igår kväll blev det god mat och godis. Sambon och jag såg en film när vi hade lagt skruttan sen kunde vi somna skönt denna härliga kväll. Det känns som en stor sten föll igår när läkaren ringde och nu kan vi bara leva vidare några månader UNDERBART!!

Bilderna: Skruttan njuter framför brasan i sin stol 26 okt. Den andra bilden är tagen idag i nya kläder.