Sommaren är här!

Nu är den verkligen här sommaren, vilken värme vi har fått. Jag orkar inte sitta i solen mer än några minuter sen är det skuggan som gäller. Jag märker att jag inte är mig själv just nu eftersom jag inte orkar något som jag brukar orka. Jag som kan springa runt och fixa och ordna saker hela tiden men nu blir jag bara matt. Jag får ta ett uppdrag i taget för jag kan inte bara sitta och glo hela dagarna måste få något gjort. Idag ska jag försöka att sätta upp hyllor i sovrummet så jag får upp lite tavlor m.m. det är så tråkigt på vägen inget hänger på den nu. Johan bryr sig inte om fotografier och sådant men jag vill gärna ha det på mina barn och oss uppe.

Skruttan är på fsk idag till 15 tiden och det känns lite jobbigt att lämna henne där hela dagen speciellt nu när det är så varmt. Men samtidigt är det ju lika varmt här hemma och jag orkar inte aktivera henne hela dagen i värmen. Hon har det skoj på fsk med sina kompisar och sen får hon och jag hade det mysigt när hon kommer hem i eftermiddag. Har inte bestämt än om vi ska ta en liten sväng till sjön idag. Det finns ett ställe där jag inte behöver gå långt utan bara kan parkera bilen och sen är vi vid stranden. Det kan vara skönt med ett dopp för både mig och henne efter en dag i värmen.



Tänk snart är det ett år sedan vi gifte oss och var iväg till Madeira hela familjen. Detta kortet är taget där på Skruttan som älskade att dricka färsk juice. Jag är så glad att hon var med oss på våran smekmånad för hon kommer fortfarande ihåg vad vi gjorde där och kan nämna Madeira än idag.
Undrar vad man ska hitta på, på bröllopsdagen?

Idag var det träff för omföderskegruppen på mvc och det var trevligt att träffa några andra som bor i närheten som också ska ha barn nu i sommar. Vi berättade om oss själva och sen även om våran förra förlossning hur den var det negativa och positiva. Det blir en till träff nästa vecka och då blir det om svartsjukan som kan komma för det storasyster eller brodern.

Skruttan är iväg med fsk idag till en bondgård och hon har med sig lite mellis och en peng att köpa glass med. Hon såg verkligen fram emot detta i morse så det ska bli skoj att få höra sedan hur hon har haft det.

Igår hade jag besök av två kompisar och deras bebisar. Det var mysigt att de kom över och höll mig sällskap. De hade med sig lunch och det var mycket gott.

Gravid v 35

Nu börjar det närma sig en liten bebis. Det känns så skönt att veckorna går och dagen D kommer med stormsteg. Men visst hade det varit trevligare om jag hade mått bra. Fogarna blir inte bättre de bara gör ont ont och jag vet inte ibland hur jag ska gå. Men det är skönt att få vara hemma och ta det lugnt nu och bara tänka på mig och min familj.
Väntar på papper från läkaren idag och hoppas att det kommer med posten så jag får iväg det till försäkringskassan snart. Det är iaf skönt att de har godkänt 50% sjukskrivning så jag kan få det fram till bf.
Lite bilder på magen har det tagits det senaste har fått lite smått panik att vi inte har fotograferat magen lika mycket denna ggn så nu har vi lite kort iaf.

Magen v 35

Skruttan var med farmor och farfar till Liseberg i lördags. Där blev hon en kanin och var så stolt när hon kom hem för att visa mig. Hon stog framför spegeln länge och tittade på sig själv. Hon älskar verkligen att titta på sig själv vilket är bra, det lär ju komma en dag då hon inte alls gillar sin spegelbild tyvärr är det ju så nästan alltid när man blir större.

Foglossning

Har haft denna foglossning i över 10 veckor nu och det gör för jävligt ont. Kan någon förklara varför jag av alla människor ska drabbas av värsta illamåendet och sen hemsk foglossning under graviditeten??
Jag tycker livet känns så himla orättvist nu att jag inte mår så bra psykiskt. Var hos psykologen i måndags och då mådde jag hyfsat men det är svårt att släppa den fasad man bygger upp för att klara vardagen. Inte hade jag klarat av att jobba, ta hand om min dotter, ta hand om hemmet m.m. om jag skulle gråta hela tiden över min smärta. Man är tvungen att vara stark och försöka kämpa på tills det inte går längre. Igår gick det inte längre det bara smällde till och jag brast ut i gråt. Jag förstod att nu kommer jag inte klara av att leva med denna smärtan längre. Vad göra?
Jag kunde inte lägga mig själv i sängen det gick inte att få upp mina ben. Det kändes hemskt och efter ett antal försök så satte jag mig upp och då blixtrade det till och det kändes som hela underlivet skulle gå i 2 bitar. Jag tror att jag skrek i 1 min av smärta och vart helt röd i ansiktet trodde att nu var det kört med att gå för resten av livet.
Ringde jobbet och grät för fullt, hur knäpp får man vara att man gråter när man ringer jobbet. Men jag tror att det känns så här när man får ge upp helt enkelt och förstå att jag inte klarar av att jobba längre. Jag behöver vila mig hemma nu tills den lilla bebisen kommer.
Fick kryckor av sjukgymnasten igår och det var skönt att gå med dem. Trodde inte att de skulle avlasta så bra som de gjorde.
Har ringt bm idag och pratat in ett meddelande på hennes telefonsvarare. Jag berättade att jag nu kommit fram till att en 100% sjukskrivning är det som blir nu. Min läkare ville det när jag var där sist men eftersom försäkringskassan är så seg med att godkänna 50% sjukskrivning så ville jag vänta med att bli helt sjukskriven. Men nu orkar jag inte vänta mer det finns en gräns hur långt man orkar leva med smärtan. Även om jag är hemma har jag ont men jag kan ligga och vila när jag vill och gå i min takt utan stress.
Sen har jag börjat bli väldigt yr igen och höll på att svimma i tisdags på jobbet och jag känner av yrseln lite då och då. Detta är inte alls skoj för det påverkar än när man står och pratar med folk för då känner man sig svimfärdig rätt vad det är eller att stå i en kö är nästan omöjligt för då snurrar det för fullt.
Nä nu får jag lägga mig och vila igen innan det är dags att hämta på dagis.