Foglossning

Har haft denna foglossning i över 10 veckor nu och det gör för jävligt ont. Kan någon förklara varför jag av alla människor ska drabbas av värsta illamåendet och sen hemsk foglossning under graviditeten??
Jag tycker livet känns så himla orättvist nu att jag inte mår så bra psykiskt. Var hos psykologen i måndags och då mådde jag hyfsat men det är svårt att släppa den fasad man bygger upp för att klara vardagen. Inte hade jag klarat av att jobba, ta hand om min dotter, ta hand om hemmet m.m. om jag skulle gråta hela tiden över min smärta. Man är tvungen att vara stark och försöka kämpa på tills det inte går längre. Igår gick det inte längre det bara smällde till och jag brast ut i gråt. Jag förstod att nu kommer jag inte klara av att leva med denna smärtan längre. Vad göra?
Jag kunde inte lägga mig själv i sängen det gick inte att få upp mina ben. Det kändes hemskt och efter ett antal försök så satte jag mig upp och då blixtrade det till och det kändes som hela underlivet skulle gå i 2 bitar. Jag tror att jag skrek i 1 min av smärta och vart helt röd i ansiktet trodde att nu var det kört med att gå för resten av livet.
Ringde jobbet och grät för fullt, hur knäpp får man vara att man gråter när man ringer jobbet. Men jag tror att det känns så här när man får ge upp helt enkelt och förstå att jag inte klarar av att jobba längre. Jag behöver vila mig hemma nu tills den lilla bebisen kommer.
Fick kryckor av sjukgymnasten igår och det var skönt att gå med dem. Trodde inte att de skulle avlasta så bra som de gjorde.
Har ringt bm idag och pratat in ett meddelande på hennes telefonsvarare. Jag berättade att jag nu kommit fram till att en 100% sjukskrivning är det som blir nu. Min läkare ville det när jag var där sist men eftersom försäkringskassan är så seg med att godkänna 50% sjukskrivning så ville jag vänta med att bli helt sjukskriven. Men nu orkar jag inte vänta mer det finns en gräns hur långt man orkar leva med smärtan. Även om jag är hemma har jag ont men jag kan ligga och vila när jag vill och gå i min takt utan stress.
Sen har jag börjat bli väldigt yr igen och höll på att svimma i tisdags på jobbet och jag känner av yrseln lite då och då. Detta är inte alls skoj för det påverkar än när man står och pratar med folk för då känner man sig svimfärdig rätt vad det är eller att stå i en kö är nästan omöjligt för då snurrar det för fullt.
Nä nu får jag lägga mig och vila igen innan det är dags att hämta på dagis.